Jag kan verkligen inte förstå vad jag har gjort för stora fel när jag har försökt uppfostra min son! Han är helt enormt tvärtemot, uppkäftig, kaxig, bråkig o.s.v o.s.v. Ja, just nu är han värre än jag nånsin varit med om. Han har väl nån utvecklingsfas, men hur länge ska man egentligen stå ut?
Idag fick han vara instängd på sitt rum och vara utan mat (han var ändå inte hungrig, sa han). Sen har vi hotat med att ta ut sakerna från hans rum, en efter en. Han har utegångs- och kompisförbud en vecka nu. Det lär säkert inte hjälpa ett enda dugg, men vi måste prova något...
Vi var till min mamma idag och hälsade på. Hon fyllde år tidigare i veckan och då passade vi på att åka dit nu. Det är inte alltför ofta tiden räcker till för att åka iväg allihopa.
Min man har varit så duktig nu i veckan, han har kaklat och klinkat om hela badrummet nere och vi har fått nytt handfat och toastol. Så vackert! Vilket otroligt jobb han har lagt ner!
Nu är det snart dags för ännu en arbetsvecka igen. Men jag jobbar bara 4 dagar den här veckan, jag ska vara kompledig på fredag, så skönt och välbehövligt. Jag ska bara njuta av min ensamhet hela dagen! Tänkte eventuellt hälsa på Alexander i skolan, då han så gärna vill att jag ska vara med honom en dag, men vi får se vad som händer. Jag behöver ladda om mina mammabatterier.