Vad händer i helgen då?

Idag är det fredag. Jag och Alice är fortfarande hemma och känner oss lite sjuka, även om det är på bättringsvägen. Det var meningen att Alexander skulle åka till mormor imorgon, men nu ligger hon vrålsjuk i influensa. Så det blir inget av med det. Istället åker Anders (kanske jag och Alice) med Alexander och Kristin och spelar korpiaden i fotboll på lördagen. Jag tror att Alice och jag tar en sväng till Maserhallen och plaskar lite om vi mår bättre.
När jag är hemma och är sjuk, när man inte orkar just nånting, då får jag panik över hur kopiöst vansinnigt stökigt det är här hemma! Det hjälper inte vad jag gör, det känns som jag skulle kunna vara hemma på heltid och bara städa - ändå skulle det se lika illa ut.
Hoppas det blir lite varmare ut i helgen så man kan få vara ute och njuta i snön. Alexander vill åka längdskidor, så vi måste se över om de fortfarande passar, eller om det är dags att ge dem till Kristin.

Äntligen? 30år!

Nu är jag vuxen, åtminstone enligt åldern. Jag känner mig fortfarande som typ 22, men det kanske jag inte är, med tanke på mina barn och allt annat jag hunnit med i livet.

I alla fall så hade jag en lugn och skön 30 års dag, med middag på Coco thai på lördagen i trevligt sällskap. Efter middagen så gick vi till Liljan och tog några drinkar.

Det var faktiskt skönt att inte ha nån fest! Men jag lovar att det blir en fest lite längre fram, just nu var det inte läge för det. Jag orkade helt enkelt inte (gammal?).

Jag och Alice har varit hemma sedan i tisdags. Både jag och hon är hängiga, vet inte riktigt vad det är för fel, men jag känner mig orkeslös.

Jag var kallad till möte i tisdagskväll på jobbet, fast jag var sjuk. Väl där så hade de gjort tårta och köpt paket till mig, de är verkligen superduper snälla, mina kära kollegor!

Förskolan...

Jag hittade en ganska gammal bild på mig och Anders. Vi såg faktiskt ganska unga ut. Det är taget på ett bröllop, dock inte vårt utan Annica Sternesjö Källgårdens...

Idag är jag och Alice hemma medans Anders tog med sig Alexander och Kristin till Mockfjärds sporthall. Det var kommunmästerskap i fotboll där. Anders skulle inte spela, men tog med sig skorna, och jag tror nog att han är med ändå. När de kommer hem så skulle de ta med sig köppizza. Nyttigt värre! Inte perfekt för min viktminskning, men det är snart en ny vecka...

På jobbet är inget sig likt. Jo det är samma barn och samma fröknar, med det har tillkommit både barn och personal. Kul! En av dem jag intervjuade börjar arbeta hos oss i början på mars, hon kommer dessutom bo nästan granne med mig, så det kan bli riktigt kul.

Vi har även fått en till personal, så det innebär säkert att det kommer att stoppas in ännu fler barn, än det redan är. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det ska kunna bli bra. Det känns inte helt rätt att fullkomligt trycka in alla barn i kön, när det inte finns utrymme för det.

Jag har alltid varit så nöjd med mina barns förskola. Men nu börjar jag faktiskt fundera hur ledningen tänker! Innan jul var det 8 barn på Alices avdelning. Ja, jag vet, det var alldeles för bra. Men nu efter jul ska ytterligare 9! barn in!! Vart 17 ska de få plats? Eftersom Alices blir störst på avdelningen, och det bara kommer in små ettåringar, så kan man bara gissa vilka som står i fokus. Jag brukar inte vara kritisk, men just nu känns det inte särskilt bra.

Nytt år

Vad är det man brukar säga? Nytt år - nya möjligheter! Det är väl så man kan se det, att man får en ny chans att göra saker bättre i och med det nya året. Vad kan jag göra för att få ett ännu bättre år? Jag ska i alla fall börja året med att inom kort fylla år. Den hemska åldern 30 har kommit. Jag skulle vilja åka bort den helgen med min man, bara vi två. Jag har försökt lägga ut lite små hintar om det, men man vet inte om det har gått ända fram. Hoppas kan man alltid.

Efter en ganska lång ledighet så börjar jag jobba igen nu på onsdag. Blir säkert bra att

återgå till vardagen igen.

Viktväkteriet har inte gått strålande under ledigheten, det kan jag medge. Men det var inget jag räknade med heller. Utan det blir bättre när vardagen är här igen. Nu har jag stått och lagat mat tre gånger varje dag, till alla i familjen, då är det svårare att få det att funka.

På nyårsafton hade vi sällskap här hemma av familjen Göras. Vi åt gott och hade trevligt.