Kan det bli bättre? Jag älskar att höra dripp dropp från taken när snön smälter. Jag har varit ute många gånger idag bara för att få suga i mig av våren.
Igår var jag och Anders på schlagerfesten i Sifferbo bystuga. Vi fick god mat och såg på storbilds teve. Vi åkte spark till Jon och Sara. Fast det var inte det lättaste att åka spark när snön är på väg bort, det ska gudarna veta. Jag var genomsvettig efter färden dit... När vi hade ätit, så skulle min kära make hem och sova! -Jag tycker du ska åka med mig hem, sa han och åkte. Men inte åkte jag hem heller, det hade ju bara börjat! Dessutom ramlade han av sparken i ravinen och slog sig i axeln.... Det hade kanske varit bättre att vänta på mig. Sparkturen hem gick bättre för mig och jag for fram genom Sifferbo och Djurmo.
När man väl är barnfri, så borde man ju passa på att njuta och sova länge. Men jag vakande 7 och kunde inte somna om. Jag är som en inställd väckerklocka. Barnen kom hem vid 12 och 1. Så allt är sig likt, här hemma. Alice är kass i magen som vanligt. Och det rinner bajs. Vi har fått tid till dietisten i Falun. Hon ska få utredas för mjölkallergi. Jag tror inte det är det, men nåt tok är det i magen. Är bajset lika imorgon kan jag glömma jobbet, då blir det vab istället. Jag har ju faktiskt jobbat två hela veckor utan sjuka barn! Kors i taket, skulle verkligen vilja vara på jobbet. Det blir så ofantligt mycket mindre pengar på lönen annars.
Nu har alla barnen badat/duschat och gjort läxor. Kristin ligger i badkaret och är sur. Jag är sur på henne och hon på mig. Inte så kul, men ibland blir jag liiiite för irriterad på trotsiga flickor (eller pojkar) som säger så mycket saker utan att tänka sig för det allra minsta. Det är inte ok tycker jag.
